Jag vet vilka människor jag ska ha nära och vilka jag borde ha avstått. Jag vet vilken väg jag ska gå och vilken jag önskar att jag inte hade valt. Jag vet vad jag behöver och vad jag borde önska att jag hade kvar.

Vägen är inte så slingrig längre. Jag ser ganska klart.

Jag känner igen det som är mitt.

Har inga planer på att tacka min mor för "fot-masken". Bara namnet låter smått underhållande, men det är inte den isande kylan i mina fötter. På bruksanvisningen stod det INTE "brainfreeze ut i tåspetsarna"!

Undra om jag kan rulla ur sängen eller om jag måste ha formen av en köttbulle för att klara av det? Frågan är om det räcker att vara rund som en köttbulle i själen, annars tänker jag bara njuta av mitt lyxproblem och äta chips till frukost.

Godmorgon!