Jag vet att jag var din docka av porslin,
så oskuldsfull, så rar och så fin.

Jag vet att du vaknar varje natt,
jag vet att du saknar din lilla skatt.

Jag vet att du har ont, att du gråter,
jag kommer alltid älska dig till månen och åter.

Jag vet hur de går, de där tänken
jag vet att jag blir orsaken för den där värken.

Jag vet att det är synd om dig,
när jag tar hand om mig.

Jag vet, jag hör vad du säger
du behöver andra tjejer.

Jag vet vad du vill
och när jag hör, kan jag inte sitta still.

Jag vet, "du och jag mot världen"
men det är bara en dröm, en hörsägen.

Jag vet att det var magi, din kropp mot min,
det var endast då jag kände att jag var din.

Jag vet att du anklagar mig,
att livet är hårt när jag inte är med dig.

Jag vet att det aldrig blir du och jag,
jag blir påmind varje dag.

Jag vet att det inte var meningen,
men det är inte hela sanningen.

Jag vet att jag måste leva vidare och förlåta,
hur det ska hända, är för mig en gåta.