Jag vet att jag var din docka av porslin,
så oskuldsfull, så rar och så fin.

Jag vet att du vaknar varje natt,
jag vet att du saknar din lilla skatt.

Jag vet att du har ont, att du gråter,
jag kommer alltid älska dig till månen och åter.

Jag vet hur de går, de där tänken
jag vet att jag blir orsaken för den där värken.

Jag vet att det är synd om dig,
när jag tar hand om mig.

Jag vet, jag hör vad du säger
du behöver andra tjejer.

Jag vet vad du vill
och när jag hör, kan jag inte sitta still.

Jag vet, "du och jag mot världen"
men det är bara en dröm, en hörsägen.

Jag vet att det var magi, din kropp mot min,
det var endast då jag kände att jag var din.

Jag vet att du anklagar mig,
att livet är hårt när jag inte är med dig.

Jag vet att det aldrig blir du och jag,
jag blir påmind varje dag.

Jag vet att det inte var meningen,
men det är inte hela sanningen.

Jag vet att jag måste leva vidare och förlåta,
hur det ska hända, är för mig en gåta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...