Jag vet inte hur gammal jag var första gången min kropp inte var tillräcklig. Första gången min viktkurva inte stämde överens med min längdkurva. Skolsköterskan glömde aldrig att nämna för mig, att jag måste äta. Att det inte var bra att vara så liten som jag var. Ändå visste hon om att de sticktunna armarna och de utstående höftbenen, var något som gick i släkten. Gliringarna och de nedtryckande kommentarerna slutade inte komma från den själv nästan anorektiska skolsköterskan, förrän jag gick ur nionde klass.

När jag var tretton år tävlade vår klass i något som hette "bästa sexan". Jag kan inte kalla det frågesport, men det var någonting liknande och vi tävlade mot andra sexor i ett av de norrländska länen. För vår del innebar det hårdträning i allt som kunde vara bra att veta, som att Göran Persson var stadsminister. Läraren vi hade då, gjorde allt för att vi skulle vinna. Vilket vi också gjorde. Men på stället där vi tävlade, fick jag också gråta för att jag hade en yta av en planka.

Innan den dagen var jag i ett stort behov av en ny bikini. Jag minns att mamma och jag satt och tittade vad Hennes och Maurits hade för utbud, tills jag valde ut en ljusblå trekantsvariant med snörning. Jag visste att min överkropp inte skulle fylla ut tyget och när jag sedan hade den på mig framför spegeln, visade den precis just det. Men det var ingenting jag lade ner energi på. Jag tyckte om min nya tvådelade baddräkt.

Finalen ägde rum på en ski-resort. Vi skulle under dagen, ha tid för att bada och ha roligt, innan det blev "blodigt allvar" igen. När jag hade bytt om, var jag fortfarande nöjd över det blå på min kropp. Det var i bubbelpoolen som allting blev annorlunda. Någon var tvungen att skämta om min bikini, om mina obefintliga bröst. Det som kändes och gjorde mest ont, var när de andra bland bubblorna föll in i hans ekande skratt. Det var första och definitivt inte sista gången min kropp inte var tillräcklig för någon utanför skolsköterskans trånga rum.

 

Soulmate H

14 augusti 2013 21:54

Jag hade tydligen också ätstörningar i hela grundskolan och gymnasiet :) Det är fascinerande att andra människor vet mer om mig och dig än vad vi själva gör. Du är FIN ♥

Sandra

14 augusti 2013 23:31

DU ÄR FIN!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...