Direktlänk till inlägg 30 november 2011
Vilken fantastisk dag! Jag njuter av full kraft. Både av en del skadeglädje och en del annan sann glädje. Jag insåg en sak idag och det var att jag inte ens behöver göra en ansträngning. Det enda jag behöver göra är att vända blad och skriva ett nytt kapitel, med människor som är värda min tid. Människor som är brutala i alla sina angelägenheter. Ärliga. Omtänksamma. Ödmjuka. Kort, fantastiska. Människor som håller famnen öppen när den behövs. Tala om för mig när ett tack är av rätt, för jag faller ner på mina knän och håller min egentillverkade gloria runt era huvuden.
När jag loggade in på min hotmail möttes jag av en bedömning. Tydligen var mitt inskickade reportage gripande. Tydligen var det också bra. Min svenskalärare frågade om jag hade journalistplaner. Och jag frågade mig själv, har jag det? Har jag någonsin haft det? Jag har fått positiv feedback av andra, om sånt jag skrivit tidigare. Lärare, vänner, halvt okända människor, släkt, familj. Jag har också fått samma fråga förr. Någon har till och med påpekat att jag borde skriva en bok. Men aldrig har någon i en position, i en för mig betydande yrkesroll, gett mig en sån storartad känsla - förrän idag. Jag som bara blev godkänd i Svenska A och lyckades med ett icke godkänt i Svenska B under min gymnasietid. Tala om för mig vad som är normalt att känna. Jag känner mig överväldigad. Duktig. Ja, riktigt förbannat jävla duktig. Jag känner mig varm inombords. Mina ord rörde vid någon. Mina. Jag rörde vid någon. Förstå hur häftigt jag kan känna att det är. Och förstå vilken in-your-face-känsla jag bär.
Har jag journalistplaner? Det är åtminstone en roande tanke. Det behöver inte bara vara en dröm. Att leka med ord och få betalt, behöver inte vara omöjligt. Men prata med mig igen imorgon.
Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...
Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...
Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen. J...
Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...
De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 | 10 | 11 |
12 |
13 |
|||
14 | 15 |
16 |
17 | 18 |
19 | 20 | |||
21 |
22 |
23 | 24 |
25 |
26 | 27 |
|||
28 |
29 | 30 | |||||||
|