Jag kan uttrycka mig så här, jag och min ilska ringde ett samtal. Vi nästan skrek. Och ska vi utbringa en skål i ärlighetens namn, så var det jävligt skönt. Vidare fortsatte det från motpartens sida i lögnernas tecken, igen. (Vi skålar för den också!) Lögnerna komna ur en mun där ordet ärlig har varit som hugget i sten. *HOST!* Stackars lilla krympande ryggrad. Det borde vara synd att se den kräla längs marken, men ser jag den, kommer jag att trampa så hårt jag kan. 

Det är svårt att minska på all den ilska jag har i kroppen. Jag tycker att den är befogad. I en vänskapsrelation finns det oskrivna regler. Principsaker. Det man bara inte gör. Spurtar man då ner längs den vägen och kallar det skilda åsikter, då har man ingen aning om vad, att vara någons vän, innebär. För att citera en smart människa, som jag inte haft turen att träffa på, så skriver jag så här: "Som små fick vi lära oss att ge våra begagnade leksaker till mindre lyckligt lottade människor". Trots att den här var helt redo för soptippen.

Utan att nämna alla de ord som cirkulerar i mitt ordförråd, kan jag nöja mig med att beskriva några. Vi leker med tanken och delar för att hela.
1. Lagligt att sälja. Olagligt att köpa. Även kallat ett arbetssätt.

2. Ett djur som krälar i jorden. Kan sättas på kroken.

3. Klibbigt som sockervadd. Tas ofta för någonting sött. Skenet bedrar.

4. Åkomma som kräver speciellt omhändertagande. Innehåller minst två personligheter. 

5. Har ej sina ben i kors under vissa omständigheter.

6. Livnär sig på andra.

7. Liknar ett djur med röd rumpa.

8. Gör så att maginnehållet kommer ur munnen.

9. Rimmar på buk och krymper med förståndet.

10. Kastas i en grön tunna. Kan till viss del spolas ner.
11. Som den 50öring som försvann. 

Det mest sorgliga med hela situationen är att jag misstror andra människor. Jag sätter mig ner, tänker och undrar, vem som gör vad härnäst. Frågan om varför existerar inte ens. Ingenting är konstigt med en misstro som grundar sig i erfarenheter av andras beteenden och skepnader. Och det fantastiskt, ännu mer sorgliga, är att det drabbar helt oskyldiga. Ett antagande är att jag framöver får förlita mig till en väns ord, "Min inställning är att alla är idioter, tills de har bevisat motsatsen". 

Det här hade kunnat vara enkelt. Men det som krävdes var omöjligt att uppfylla. Med ett litet knapptryck försvann resten. Det som inte var värt att spara eller ens komma ihåg. Det som gör, att det här är vad som fås och inget mer. Var glad. Jag är glad. Lagom tacksam. Lagom förväntansfull. Lagom lycklig. De gånger min ilska i handflatan inte vill mosa någons ansikte. Det här var en sån gång.