Jag ska berätta om någonting som svider i hjärtat. Någonting som jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva. I ett tal som jag höll för några dagar sedan, sa jag att det finns två sorters människor. De som kämpar och de som inte gör det. Vidare fanns det två sorter av dem också. De som har ett mål och de som springer framåt och undrar varför. Men det är inte sant. Det finns också en sort som vill andra människor illa. Om det är medvetet eller omedvetet har jag inte hittat sista tråden i än. Något jag önskar att jag slipper.

Jag har tänkt en del på ett samtal jag hade för ett par veckor sedan. I samtalet hörde jag ett ord som inte hör hemma i en väns ordbok. Ordet var om. Sammanhanget var om något skulle bli annorlunda, skulle det ligga en prioritet i att berätta för mig.

När det gäller killar och andra relationer, vänskapsrelationer, skulle jag vilja kalla mig fullärd. Det finns två saker som jag inte kan stryka, det är otrohet och att någon skulle ha gjort illa mig fysiskt. Det har aldrig hänt. I en fråga om vänskapsrelationer har jag betat av lögner, svek, ryktesspridning, ovänskap och handgemäng, i vilket det mesta kan kategoriseras in. Men aldrig har jag upplevt att en vän, samma vän, låter ett ex sova över. Och inte vilket som helst, utan ett som inte är hennes. Bara så sent som igår.

I min lilla bubbla finns det inga undantag att göra så. Inte om man inte vill bana väg för ovänskap. Det handlar inte om att jag tycker om, för det gör jag inte. Det handlar om ärlighet, om två människor som har varit helt och hållet öppna för varandra på gott och ont, med killar som problem-makare gemensamt. Det handlar om den närhet som haft extra stor betydelse för mig genom alla år. Den närhet som jag inte delar med vem som helst, den som gör att jag fastnar helt. För det öppnar mig. Och i det finns bara jag kvar, naken och sårbar. Det är det vi har suttit sena kvällar och pratat om, som hon delar tillsammans med honom nu.

Det som var viktigt för dig, var viktigt för mig. Glömde du att komma ihåg detsamma eller var jag bara korkad nog att bry mig? Jag skrev att jag skulle berätta om något som svider i hjärtat. Varenda ord jag har skrivit ner gör det, för det får mig att tänka på vänskap som inte håller. Jag skrev att jag har tänkt på samtalet och ordet om, är det som aldrig försvinner. Knivhugg i ryggen kan inte bara grävas ner. Det som är viktigt för mig, var inte viktigt för dig. Därför bryr jag mig tillräckligt mycket för att skriva, att jag inte bryr mig om ni lever eller dör, 'cuz you're already dead to me. 

 

Emma

27 november 2011 13:16

Hejsan.
Dessa känslor angående EX och kompis har jag alldeles nyligen fått uppleva. Hon kom hem till mig och låtasades som ingenting precis när jag gjort slut med han (i november), men samtidigt berättade hon om en kille hon var så förtjust i, sen sms:a dom hela dagarna när hon var hemma hos mig. Tanken slog mig "är det han?" men det fanns verkligen inte ens i min vildaste fantasi att hon direkt har kunnat hoppa på honom nu när vi hade gjort slut och hon nyss blivit singel. vill påpeka att hennes ex o mitt ex var bästa vänner... sen när jag väl DROG ur henne detta så visade det sig att det värsta tänkbara kom till att bli verklighet. detta kom ut i april. och då har dom hållt på i flera månader .. jag avbröt vänskapen på en gång då jag ansåg att ÄRLIGHET är så viktigt i vänskapen och det fick jag inte av henne... hon trånade och bad efter mig tillbaka . och jag har gett henne en chans till. den sista . hon visade sin ågren och ångest VARJE dag i ett halvår. jag kommer hålla avstånd inte ta henne för nära inpå. känner att det känns OK ändå men kommer alltid sitta i bakhuvudet och mina andra vänner ogillar det absolut och är rädd om mig. men man ska gå sin egna väg... nu har jag delat av mig från min vinkel. bara skriva om det skulle vara något! :)

http://Emmasbloggfan.bloggplatsen.se

Sandra

27 november 2011 22:21

Det är så sjukt, att det inte ens ska behöva upplevas. Någon som talade så högt om ärlighet och så får man ingenting av det tillbaka.
Jag förstår inte hur människor är funtade som går bakom ryggen på sina vänner, på det sättet. I min värld finns det inte. På ett vis kan jag förstå dig och att du gör så. Men på ett annat vis förstår jag inte. För hur ska du kunna lita på henne igen? Hur ska du kunna umgås med henne, utan att det där inte finns? Ioförsig är det bra att någon "försöker", men jag, skulle aldrig klara av det. Jag får ett gigantiskt brinnande huvud när jag tänker på det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...