Ni kan aldrig ana vad jag gjorde i natt. Nåt fantastiskt. Nåt himmelskt. Nåt skönt. För mig själv. Jag googlade lite förstår ni. Tittade lite. Och så ojade jag mig lite till, över hur ont jag har i axlarna och i ländryggen. Till slut så övergav jag min ångest över alla fina trosor jag hade kunnat köpt i London och så bokade jag mig en fucking jävla massagetid.

Nu är jag nästan precis hemkommen och jag kan säga, utan att överdriva, att det fan är det absolut bästa beslutet jag har tagit i hela mitt liv. Jag tog av min Londonkassa för att kunna få livet att fungera utan att nästan konstant behöva smärtstillande för att kunna röra mig. (VARFÖR har jag inte gjort detta tidigare? Hej, undersköterskelön) Det är åtminstone så det har känts de senaste veckorna.

Och nu känns det som om hon drog ut nacken och gjorde mig två centimeter längre. Pingisbollsknölarna i axlarna är mindre. Det är mindre ömt ovanför vänster skinka. Alltså, jag känner att jag har en hals utan omringande skulderblad.

Hon frågade mig efteråt hur det kändes. "Hur det känns?" sa jag. Jag kan inte minnas när jag var såhär avslappnad sist. Vet ni vad hon säger då? "Vad glad jag blir". Jo tack, jävlar i min låda vad glad hon ska vara. Hon är en ängel. Jag lovar och svär. Jag är osäker på om jag ens har en rygg längre. Så dör jag nu, dör jag lycklig här i soffan.

 

J

23 januari 2015 14:58

Läste din text i KA. Skiter de sig med uska-jobbet kanske du kan fortsätta med ditt skrivande. Jag är själv före detta uska men numer kommunikatör. Uppenbarligen har du ju talang.

Ha en bra helg!

Sandra

7 mars 2017 01:52

Tack så mycket! :) Ja, det kanske vore ett alternativ!

Tack, detsamma :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...