Jag hatar det. Att vakna i panik. Att drömma mardrömmar. Inatt vaknade jag vid tre med tårar rinnandes nerför mina kinder. Nu minns jag inte vad jag drömde. Då, önskade jag att det fanns någon bredvid. Någon jag hade kunnat krypa närmre. Någon varm och snäll, som inte vill ont. Någon som pussar bort mina tårar. Någon som skulle säga att allting är okej och att det bara var en dröm. Precis som han alltid gjorde. De gånger han var i närheten. Trots att han, mer ofta än sällan, var mardrömmarnas huvudperson.

Somnade om. Till slut. Stängde tydligen av klockan i sömnen. Eller klockorna. FEM alarm. AV. Hur? På så vis, fick jag än en gång vakna i panik, några minuter i åtta och jag skulle ha börjat jobba klockan sju. Sju missade samtal hade jag också, ironiskt nog. Jag som vaknar av allt. Till och med, en gång, av grannens vibrationssignal.

Låt oss säga att det var en bra början på dagen. Den har väl egentligen inte blivit värre sedan dess, men jag har känt mig som ett litet kryp hela dagen. Lätt att stampa på. Som om bara en liten grej till kommer att locka fram Niagarafallen. Jag känner mig aldrig så liten och så ynklig som när jag har jävligt ont eller drömmer något jävligt illa. Igår hade jag dödligt ont, i natt drömde jag och idag har jag nästan lika ont. Och ingenting hjälper. Nu känner jag mig fortfarande ynklig. Så ynklig att jag skulle acceptera om någon kallade mig gumman. Och det ordet har ett starkt släktskap med hat. För det var det han alltid sa.

Låt oss nämna lite andra onödiga saker också, vi kan börja såhär: Mina bröstvårtor gör ont. Alltså hiskeligt ont. Som om de är på väg att skära igenom linnet. Och jag är då fan inte nå jävla gravid. Inte blöder jag heller. Vanligtvis känner jag inte ens att de existerar. Så varför existera idag? Vidare så luktar min säng karl. Alltså. Karl. Ehm? Hmm? Tack och bock. För övrigt så såg min rygg jäkligt sne ut på bilden som speglades i röntgentypens fönster. 

Och så kan vi fortsätta såhär: Ynkliga Sandra vill krypa in i en famn och stanna där tills imorgon. Har vi någon frivillig?

P.S

En kram går bra också.

D.S