Jag har en välkänd röra vid mina fötter. Den ligger lite här och var, men mest lite överallt. Jag har tittat på den i veckor och önskat att den ska ta bort sig själv. Vecka nu, bestämde jag mig för att röra till den och stoppa in den på alla de rätta ställen. Frågan är vad jag lär hitta sen, med min organiserade-kaos-filosofi. Förmodligen inte ens mina egna kläder. Men vad gör det. Den oskrikande röran, gör i alla fall mor nöjd.

Jag har faktiskt dokumenterat den, den här gången. Men med tanke på känsliga ögon, så väljer jag att hålla bilderna för mig själv. Det kan vara lite psykologiskt. Ungefär precis som när röran rör till sig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...