Om din önskan är min lag, kan jag ha lyckats med mitt uppdrag.

Från bergskanten droppar vad som tidigare var kristaller av is. De letar sig fram över vägen, för att hitta en gemensam sällskapsplats. Jag ler som fågelkvitter, för dina ögon är som ett tinande vattendrag. Jag ser det bakom trädtoppar utan snö, ett ansikte som möter mina ögon av tö. När du tittar på mig, så ser du mig. Det är som vår, en värld som blommar på nytt igen.

Små gröna strån tittar fram ur den vita, stelnande massan på gården. Stängslet av buskar reser sig likt en fenixfågel ur aska och ringar in skuggorna av oss. Solens värmande strålar, arbetar för att fyra ögon ska mötas lite till. Solens värmande strålar mjukar upp ett fruset vinterhjärta. Det är lika vackert och glädjande som tussilagon på tidningens förstasida. Det är som vår, en värld som blommar på nytt igen.

När du ser mig, fylls jag upp av lugn. När du ser mig, hittar jag sommar. Gröna växter som frodas. Långa, svarta nätter som blir till dag.  Stränder med kluckande vatten. Heta temperaturer med tunna kläder. Glass för svalka. Skriande fågelsång. Nedvevade bilrutor. Årets plåga på Rix. Grillade kotletter. Jag hittar rödorangea solnedgångar i din blick. Ett glittrande himlavalv med en önskning. Fyra ögon är en värld som blommar på nytt igen. Det är vår.

När jag tittar på dig, ser du en öppen bok. En allé av grönska. Du ser knoppar i jorden, en önskan av mer. Längtan efter ljuset från himmelens charm. Du ser forna tårar av katarakt, där guld har silats fram. Ljudet av den första motorcykeln ekar i iris, vibrerar i långa ögonfransar. I mina ögon gömmer sig en skatt, i dina likaså. Men mest bara, om dina synorgan är allt vad våren innebär. Endast då, skulle vi mötas av blickar två. Som en blommande vår, brinnande efter ett vinterhalvår.