Kära, intelligensbefriade människor!

Jag är trött, så trött. Ena gången "ryktas" det om mitt sexliv och någon bara lämnar det i en närståendes öra. Nästa gång finns det en fundering om att jag skulle bli sexuellt utnyttjad av en vän. Gången efter det har jag och samma vän nåt ihop, eller nåt som kommer bli ihop. Likheten mellan alla de här tillfällena, är att jag inte är den första. Jag är inte den första att konfronteras med det här, utan jag är den andra. Jag hör det (dessutom!) inte från den mun det startades i. Ännu en likhet är, att det från grunden, kommer från samma människor.

Jag svalde min bitterhet. Eller nä, jag kind of visade den för några dagar sedan. Och jag fick inget svar. Eller jo, två. Men inte från trådstartaren. Nu till den stora, stora frågan. Oj, fy skäms på mig. Jag tänkte fråga vad som är så intressant med mitt privatliv, men så kom jag ihåg den gemensamma nämnaren. Tärningens högsta prickantal. (Hoppsan!) Jag glömde att det var lätt att glömma. Okej, åter till min utgångspunkt. Mitt privatliv är intressant, det förstår jag nu. Men hur kan det vara intressant för någon annan än mig? Ett svar, någon?

Jag tänkte att jag skulle uppmuntra vederbörande med att komma till mig, istället för att valsa runt omkring. Men så blinkade det ett stort fett nej. Jag väljer att uttrycka mig såhär, kom inte till mig och gå inte till andra. Förmodligen har andra inget med saken att göra, så där finns inget svar. Oddsen är dock, att andra har ett svar, men den frågande inte har med saken att göra. Till mig kommer man om man är min vän, som bekant, låter man bli. Varför? Gissa? Åh, bekant har inte med saken att göra.

Vem jag väljer att göra vad med, är upp till mig. Även om det skulle vara en åttioårig miljardär. För klarhetens skull, tänker jag säga att jag gör ingenting med ingenting. Och skulle jag göra vad jag vill med ingenting eller ingenting med vem jag vill, så går det utmärkt att hålla det utanför middagskonversationen. Jag vet, för jag kan. Nu till det absolut bästa, ingenting med ingenting, berör inte bekant. Så kan bekant göra som jag och hålla sig inom egna upplevda ramar? 

Blir jag någon gång utnyttjad, är det min familj som räknas. Därefter gör jag ett besök hos polisen. Jag gissar på att det ingår i deras arbetsuppgifter att ta reda på dylikt. Går det rykten om mitt sexliv, lyssna gärna. Dels på grund av den osannolika sanningshalten och dels på grund av att jag själv kan få ett gott skratt, när det når mina öron. Än idag, lika fascinerad över vad jag har gjort och inte har gjort. Skaffar jag mig en gemål, hittas hans ansikte lättast på facebook. Troligtvis bland söta hjärtan och konfetti. Tänk vilka insikter vi bringar fram här, tillsammans. På återseende!

 

Micke

23 mars 2012 08:37

Känns som du inte är på så bra humör idag ;)

Sandra

23 mars 2012 09:32

Jag var inte på bra humör igårkväll, men nu är det helt okej! Jag behövde bara skriva av mig :)

Nå, Micke. Har du några fler "ämnen" på lager? :)

 

Jessie

25 mars 2012 15:56

Jag vill ju veta allt om ditt sexliv ;P.. att du inte förstått det än, ditt sexliv är till för alla förutom en person: DU ;P

http://nattstad.se/itsjessie

Sandra

25 mars 2012 15:58

Jag visste att det var nå lurt!! haha

 

Micke

26 mars 2012 08:48

Jaa varör inte skriva om Längtan efter nått.

Sandra

26 mars 2012 10:46

Kan alltid försöka!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...