Vi kommer aldrig att gå den där vägen, du och jag. Vi kommer aldrig att andas luft från samma klara himmel. Vi kommer aldrig att byta de meningar, jag tycker att vi borde byta. Vi kommer aldrig att stå bredvid varandra tillräckligt länge för att jag ska våga fråga. Vi kommer aldrig att nynna på en identisk melodi. Vi kommer aldrig att ha samma mål, du och jag. Vi är skilda, olika. En miss-match.

Vi kommer aldrig att vara vänner, du och jag. Vi kommer aldrig att strosa fram längs den grustäckande promenadstigen och höra det porlande vattnet, jag försökte återge, från bilden bakom mina ögonlock. Vi kommer aldrig att dela utrymmet under ett gemensamt paraply. Vi kommer aldrig att skvallra som syskon eller åberopa rätten, att ha rätt, för att den äldre vet mest och bäst. Vi kommer aldrig att bli sams efter att inte ha varit överens. Vi kommer aldrig att ge och ta emot värme från den andres kind. Vi är, för att vi aldrig har varit.

Vi kommer aldrig att gå den där vägen, du och jag. Vi kommer aldrig att sitta mitt emot varandra, över en bit mat. Vi kommer aldrig att mötas, efter en längre tids frånvaro. Vi kommer aldrig att sakna, efter samma upprepade, uteblivna visiter. Vi kommer aldrig att torka tårar och läka färska sår. Vi kommer aldrig att hitta nytt eller minnas tillbaka, på det vi glömt. Vi kommer aldrig att riva varandras murar. Vi kommer aldrig att hoppas och tro, på en bättre samhörighet med en klon. Vi är skilda, olika. En miss-match.

Vi kommer aldrig att vara vänner, du och jag. Vi kommer aldrig, för att det här är påhittat. Vi kommer aldrig närmre, för att vi är. Vi är, för att vi har aldrig varit.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...