Direktlänk till inlägg 12 mars 2012
För en halvtimme sedan, inaktiverade jag en del av mitt liv. Kanske är jag konstig som kallar Facebook en del av det, men det är, i de flesta angelägenheter. Tid, bilder, funderingar, citat, kontakt, minnen och allt där emellan. Kanske var jag också den sista som skulle göra det, om jag skulle fråga min omgivning. Men internet finns kvar, facebook finns kvar. Problemet jag har, är att jag, är det enda som inte är bestående i den ekvationen.
Jag har underliga känslor i min kropp, några jag aldrig har brottats med. Jag brukar tycka om att se och träffa nya människor, men vill inte längre ha dem i min närhet. Jag gömmer ingenting. Jag flyr inte. Jag vill bara ha såna människor på mer än en armlängds avstånd. Helst av allt, skulle en del av mig, vilja sätta dem på andra sidan jorden. Och där skulle de människorna sitta, tillsammans med de oärliga avsikter som skadade samma del.
För stunden unnar jag vem som helst, att känna skadeglädje över ett mående under det normala. Men jag unnar också vem som helst, att se och känna vad jag känner. Med handen på hjärtat, är det där jag är, för att den blodfyllda saken där i mitten, inte vill som jag vill. Den har trots allt ett eget liv.
Jag vet vad som är felande och jag ska hitta den hjälpande handen, jag vet, att jag äger. Jag ska bara låta den vila en minut eller två. Det finns något viktigare än en icke dömande gråblå lins och det är inte vårens tecken eller karaktärer på en skärm.
Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...
Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...
Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen. J...
Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...
De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 |
||||||
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
|||
12 | 13 |
14 | 15 |
16 |
17 | 18 |
|||
19 | 20 |
21 | 22 | 23 |
24 |
25 |
|||
26 | 27 |
28 | 29 |
30 |
31 | ||||
|