Det känns som att jag försöker, eller jag vet att jag försöker. Varje dag. Varenda jävla pissdag.
Men jag kommer ingenstans.
Vindarna blåser inte lika starkt. Vilket håll leder vart? Jag vet inte vart jag ska.

När jag mår som värst vill jag ha det jag inte kan röra. Det finns ingenting jag inte skulle göra, för att få spendera ytterligare tio minuter med dig och det finns nästan ingenting jag inte skulle göra, för att fucka till det för mig själv igen.

Jag är vettskrämd.
Hur kan man gå på en väg utan mål? Vart fan leder vägen?
Jag önskar jag visste. Jag önskar verkligen att jag visste.

Jag trivdes bra med dig. Väldigt bra faktiskt.
Nu är det som om ljuset slocknat.
Konstigt nog tycker din frånvaro, att jag ska, tycka om dig ännu mer.
Jag vill ha dig tillbaka. Jag vill sväva på rosa jävla helvetesmoln.
Tänka sig, jag vill ha det jag hatade mest av allt.
Kärlek.

Mitt hjärta kommer nog att vara hos dig ett tag till.
Något sinnesförändrande under tiden? Ja tack.