Paniken som uppstår när brevet om att man har cellförändringar kommer.

Orationellt tänkande:
Jag har cancer. Jag har cancer. Jag har cancer.
Tur att jag flyttar hem när jag ändå är döende.

Logiskt tänkande:
Jag har inte cancer. Jag har inte cancer. Jag har inte cancer.
Tur att jag flyttar hem ändå. Ifall att.

Google tänkande:
Risken att det är cancer är minimal. Risken att det är cancer är minimal. Risken att det är cancer är minimal.
Vad roligt det är att flytta hem.

Hur viktigt det är att gå och göra sitt förbannade cellprov. Just do it.
Google gav mig inte en dödsdom den här gången i alla fall.

Den trötta hjärnans tänkande:
Sov. Sov. Sov. För fan.

 

Jennie E

7 maj 2015 06:28

Förstår precis hur du känner. Jag har också fått det beskedet en gång. Men det har gått bra och det kommer det säkerligen göra för dig med.☺ Se till att gå på dina kontroller bara. Kram

Sandra

9 maj 2015 21:34

Det gör det förmodligen :) men första tanken var "nu har jag cancer". Haha lite drastiskt men.
Andra gången jag går på en sån här kontroll, så jag har till och med gjort den här tidigare än vad jag ska.
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...