Jag hatar att telefonen är så tyst.
Jag hatar att vara ensam, men det sista jag vill är att vara bland folk.
Jag hatar att du inte är här och berättar för mig att allt blir bra.
Jag hatar att du inte håller om mig när jag ska sova.
Jag hatar att varje andetag gör ont.
Jag hatar att min kropp vägrar.
Jag hatar att mitt hjärta längtar.

Det är lätt och tar inte speciellt lång tid att fästa sig vid en människa,
men det är riktigt svårt att släppa dem föralltid.

Det är en kärlekshistoria som plötsligt tar slut.
Tårar som rinner.
Hjärtan som brister.
Röster som sakta försvinner.
Känslan av att andas ensam, att inte räcka till.

Det är två hjärtan som slutat slå i takt till varandra.
Händer som väntar på en annan hand som sällskap.
En kropp som skriker efter din tätt, tätt intill.
Känslan av att vara ett skal, helt tom inuti.

Det är ensamheten som gör sig hörd.
Musiken samlar bara bitarna för en stund.