Det känns som att jag försöker, eller jag vet att jag försöker. Varje dag. Varenda jävla pissdag.
Men jag kommer ingenstans.
Vindarna blåser inte lika starkt. Vilket håll leder vart? Jag vet inte vart jag ska.

När jag mår som värst vill jag ha det jag inte kan röra. Det finns ingenting jag inte skulle göra, för att få spendera ytterligare tio minuter med dig och det finns nästan ingenting jag inte skulle göra, för att fucka till det för mig själv igen.

Jag är vettskrämd.
Hur kan man gå på en väg utan mål? Vart fan leder vägen?
Jag önskar jag visste. Jag önskar verkligen att jag visste.

Jag trivdes bra med dig. Väldigt bra faktiskt.
Nu är det som om ljuset slocknat.
Konstigt nog tycker din frånvaro, att jag ska, tycka om dig ännu mer.
Jag vill ha dig tillbaka. Jag vill sväva på rosa jävla helvetesmoln.
Tänka sig, jag vill ha det jag hatade mest av allt.
Kärlek.

Mitt hjärta kommer nog att vara hos dig ett tag till.
Något sinnesförändrande under tiden? Ja tack.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...