Jag brukar aldrig känna att jag har glädje av ett glas vin. Men nu. Det smakade till och med gott. Vad ska jag säga? Jag såg alkoholens baksida, lät bli och svalde piller istället. För det var vad han gav mig. Så jag kunde blunda lite till, lite mer. Så jag kunde känna lite mindre. Så att han kunde knarka lite mer. För det blev okej, när jag också gjorde. Han gjorde mig svarslös med min vilja, svarslös utan tal.

Här i min lilla nedsuttna soffa sitter jag med tuppskinn. Jag ryser i hjärtat och ögonen tåras. Viss musik gör så med mig. Men det är sällan, så väldigt sällan. Jag älskar stunderna. Jag älskar att jag kunde ge beröm för det också. Fan, vad jag behövde det just nu. Fan, vad jag behövde höra någonting på repeat som stärker. Fan, vad jag hade behövt den här låten redan då. Precis efteråt. Men det blev ändå helt perfekt just nu.

Jag är så glad att jag hittade hit. Till det ställe inom mig själv som höll upp mina ben. Till det stället som fick mig att vilja vakna en dag till. Jag är så glad, att jag blev en bättre människa för min egen skull.

Så Emil, jag vill berömma dig en gång till.
Tack för att du sket i vad dom sa och tack för det du gör.

Ni bör lyssna på denna, sötnosar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...