Jag var tvungen att trycka. Som alla andra. Enligt Facebook får jag en etta med jordvärme år 2069. En liten stund övervägde jag att det skulle stå "Skrattade ihjäl sig". Vad jag läste: "Fan också!". Det är jag. Alltid. I ett nötskal. Därför blev det ändå, nästan, skrattade ihjäl sig. Nyss. Jag skrattar faktiskt fortfarande. Kanske är jag övertrött. Kanske inte.

 

Fan också, när jag förlägger solglasögonen. Fan också, när jag inte hittar nycklarna. Fan också, när jag lämnar jackan någonstans på jobbet. Fan också, när jag tappar bort bilen. Fan också, när jag snubblar. Fan också, när jag kör rullstolar över fotknölarna. Fan också, när jag tappar nytvättat i en grushög. Fan också, när jag spiller Cola i lånade bilar. Fan också, när jag hittar böter på vindrutan för att jag varit lat. Fan också, när jag låter min bil krama betongstolpar. Fan också, när jag misstar schampo för duschcreme. Fan också, när jag är klar tidigare på jobbet och måste vänta in bussen.

På tal om bussar. Idag hade jag min absolut vidrigaste upplevelse, sedan jag flyttade hit. I ösregn väntade jag in bussen. Ombord, fick jag stå. Baklänges. Efter en stund fick jag sitta. Det hjälpte inte. Jag nästan stod ändå. Någon var ju tvungen att bromsa. Nu har jag i alla fall svart på vitt, mammas hjälpbromsningar gör inte någon nytta heller. Svettiga och fuktiga människor, tillsammans med minimal AC, fick åksjukan att fortplanta sig i överskriden hastighet. Jag hade hellre haft magsjuka trehundrasextiofem dagar om året, sålt min själ till satan och ätit orangea mördarsniglar, än att betala fyrtiotvå kronor för en nära-döden-upplevelse.

Det är lite bu-fucking-hu. Men ändå.

För övrigt:
   
Kanske finns det en viss likhet. Kanske inte.


Jag kan se ut såhär också.
     
Mindre botox-liknande.

Jag satt här och tänkte.

Vad vill jag ha?

Jag vill ha ett jobb. Jag har ett jobb. Jag älskar att möta människor. Olika. Lika. Ett smittande leende. Jag vill ha ett hem. Jag har ett. Två egentligen. Kramfors. Varberg. Jag älskar norrland. Luft. Lugn. Familj. Vänner. Jag älskar västkusten. Västkusten gav mig frihet. Ett annat lugn. Nya vänner. Soulie. Jag vill ha tid. Tid för mig själv. Jag har tid. Ibland. Jag vill resa. Jag ska resa. Sol. Bad. Mage eller rygg. Femtioen dagar. Semester. Betald semester.

Jag vill ha välmående. Jag har välmående. Inget tryck över bröstet. En kolugn tankeverksamhet. Jag vill ha närhet. Jag har närhet. En annan närhet. Närhet till vänner. Närhet till djupa samtal. Närhet till det som är viktigt. Jag vill ha roligt. Jag har roligt. På jobbet. Hemma. I telefonen. Utanför dörren. I biosalonger. Vid havet. Hemma hos andra, i deras soffa. Jag vill ha ett djur. Jag har ett, två, tre. En Sussie 100 mil bort. En liten del mollebus och en Avatar. Ibland. Till låns.

Härom veckan ville jag ha någon som möter mig dörren och säger att han saknat mig. Jag såg mig själv svara okej. Längre än så har jag inte kommit.

Vad jag vill ha, när jag vill ha det.

Någon som stryker håret från ansiktet tidigt på morgonen, för det har jag läst i veckorevyn att man gör när man är kär. Någon som får mig att känna mig vacker alla stunder på dygnet, för att han inte kan sluta titta på mig. Någon som vänder i dörren, för att han inte klarar sig hela dagen utan en kyss till. Någon som tycker om att laga mat, för att göda det tjocka i min själ. Någon som överraskar mig, för att han vill få mig att le. Någon som dansar löjligt, för att han vill få mig att skratta.

Någon som kramar mig vid diskbänken, för att det inte behövdes. Någon som tar med mig till sina vänner, för att jag är något att visa upp. Någon som går med mig på bio, för att han vill se mig koncentrerad. Någon som stryker mig på ryggen, för att han vill hjälpa mig att somna. Någon som håller mig i handen, för att jag inte ska stå på huvudet efter ett nålstick och fem provrör. Någon som vet min favoritfärg, för att ställa blommor på bordet. Någon som vaktar mitt hjärta med sitt, för att han inte kan tänka sig någon annan. Någon som ställer sig på knä, för att det föll sig naturligt.

Jag vill ha enkelt, när jag vill ha det.
Men inte idag.
Inte än.