Jag har haft en dag med romantik. Halvt om halvt ute i solen. Jag har läst böcker. Läkarromaner. Kroppar tätt inslingrade i varandra. Dejt under en åktur i London Eye. Oplanerat barn. Frieri. Giftermål. Trasiga människor. Sjukdomar. Jag avslutade filmen Dear John för en stund sedan. Vad känner jag efteråt? Att jag nästan skulle vilja ha någon bredvid mig när jag vaknar? Kanske.

Enligt facebook skulle jag vara en okomplicerad kvinna. Jag vet inte. Jag tror att jag är komplicerad. Min hjärna kanske. Och mitt hjärta är slutet, för den som inte redan finns där. Mest för hjärnans skull. För den vet bättre. Den har blivit smart. Men jag undrar just hur länge den tänkte vara det.

Jag menar, man skulle kanske inte dö av den blicken...