Jag satt här och tänkte.

Vad vill jag ha?

Jag vill ha ett jobb. Jag har ett jobb. Jag älskar att möta människor. Olika. Lika. Ett smittande leende. Jag vill ha ett hem. Jag har ett. Två egentligen. Kramfors. Varberg. Jag älskar norrland. Luft. Lugn. Familj. Vänner. Jag älskar västkusten. Västkusten gav mig frihet. Ett annat lugn. Nya vänner. Soulie. Jag vill ha tid. Tid för mig själv. Jag har tid. Ibland. Jag vill resa. Jag ska resa. Sol. Bad. Mage eller rygg. Femtioen dagar. Semester. Betald semester.

Jag vill ha välmående. Jag har välmående. Inget tryck över bröstet. En kolugn tankeverksamhet. Jag vill ha närhet. Jag har närhet. En annan närhet. Närhet till vänner. Närhet till djupa samtal. Närhet till det som är viktigt. Jag vill ha roligt. Jag har roligt. På jobbet. Hemma. I telefonen. Utanför dörren. I biosalonger. Vid havet. Hemma hos andra, i deras soffa. Jag vill ha ett djur. Jag har ett, två, tre. En Sussie 100 mil bort. En liten del mollebus och en Avatar. Ibland. Till låns.

Härom veckan ville jag ha någon som möter mig dörren och säger att han saknat mig. Jag såg mig själv svara okej. Längre än så har jag inte kommit.

Vad jag vill ha, när jag vill ha det.

Någon som stryker håret från ansiktet tidigt på morgonen, för det har jag läst i veckorevyn att man gör när man är kär. Någon som får mig att känna mig vacker alla stunder på dygnet, för att han inte kan sluta titta på mig. Någon som vänder i dörren, för att han inte klarar sig hela dagen utan en kyss till. Någon som tycker om att laga mat, för att göda det tjocka i min själ. Någon som överraskar mig, för att han vill få mig att le. Någon som dansar löjligt, för att han vill få mig att skratta.

Någon som kramar mig vid diskbänken, för att det inte behövdes. Någon som tar med mig till sina vänner, för att jag är något att visa upp. Någon som går med mig på bio, för att han vill se mig koncentrerad. Någon som stryker mig på ryggen, för att han vill hjälpa mig att somna. Någon som håller mig i handen, för att jag inte ska stå på huvudet efter ett nålstick och fem provrör. Någon som vet min favoritfärg, för att ställa blommor på bordet. Någon som vaktar mitt hjärta med sitt, för att han inte kan tänka sig någon annan. Någon som ställer sig på knä, för att det föll sig naturligt.

Jag vill ha enkelt, när jag vill ha det.
Men inte idag.
Inte än.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...