Jag var tvungen att trycka. Som alla andra. Enligt Facebook får jag en etta med jordvärme år 2069. En liten stund övervägde jag att det skulle stå "Skrattade ihjäl sig". Vad jag läste: "Fan också!". Det är jag. Alltid. I ett nötskal. Därför blev det ändå, nästan, skrattade ihjäl sig. Nyss. Jag skrattar faktiskt fortfarande. Kanske är jag övertrött. Kanske inte.

 

Fan också, när jag förlägger solglasögonen. Fan också, när jag inte hittar nycklarna. Fan också, när jag lämnar jackan någonstans på jobbet. Fan också, när jag tappar bort bilen. Fan också, när jag snubblar. Fan också, när jag kör rullstolar över fotknölarna. Fan också, när jag tappar nytvättat i en grushög. Fan också, när jag spiller Cola i lånade bilar. Fan också, när jag hittar böter på vindrutan för att jag varit lat. Fan också, när jag låter min bil krama betongstolpar. Fan också, när jag misstar schampo för duschcreme. Fan också, när jag är klar tidigare på jobbet och måste vänta in bussen.

På tal om bussar. Idag hade jag min absolut vidrigaste upplevelse, sedan jag flyttade hit. I ösregn väntade jag in bussen. Ombord, fick jag stå. Baklänges. Efter en stund fick jag sitta. Det hjälpte inte. Jag nästan stod ändå. Någon var ju tvungen att bromsa. Nu har jag i alla fall svart på vitt, mammas hjälpbromsningar gör inte någon nytta heller. Svettiga och fuktiga människor, tillsammans med minimal AC, fick åksjukan att fortplanta sig i överskriden hastighet. Jag hade hellre haft magsjuka trehundrasextiofem dagar om året, sålt min själ till satan och ätit orangea mördarsniglar, än att betala fyrtiotvå kronor för en nära-döden-upplevelse.

Det är lite bu-fucking-hu. Men ändå.

För övrigt:
   
Kanske finns det en viss likhet. Kanske inte.


Jag kan se ut såhär också.
     
Mindre botox-liknande.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...