Sist hon hade tänt ljusen, hade han varit här. Filmen som väntade att hon skulle trycka på play, var inte bara en film. De tidigare i serien, hade hon sett tillsammans med honom. Det var så med allt. Allting påminde. Allting andades hans närhet.

Hon förstod. Ingen annan. Han var ingen elak människa. Det var alkoholen som förändrade. Det var alkoholen som gjorde honom elak. Omöjlig att vara med. Omöjlig att leva med. Om han bara hade kunnat hålla sig nykter. Om han bara. Fantastiskt var ordet. Det hade varit fantastiskt. Han och hon. Hon och han. Tillsammans i ett. Hon hade längtat, att få dela allt. Hon ville dela det här. Men han var orsaken. Orsaken var också den enda, som skulle kunna få bort knivarna ur lungorna.

Ingen hade gjort henne så illa som den förra. Inte ens en liten chans fanns det, att det kunde bli värre. Men det blev värre. Ibland tänkte hon att det kanske hade varit lättare om han gjort henne mer illa. Sjukhus illa. Då kanske den där delen som tyckte om honom så jävla mycket, hade dött. Då hade hon kunnat begrava honom bland de andra. Men han var kvar. Han satt i skinnet. Han var fortfarande han med stort H. Och hon visste inte hur hon skulle få det att försvinna.

Han klandrade henne. Hon gissade på att det var därför han inte hade hört av sig. Han var inte typen som skämdes. Även om han gången innan hade böjt på nacken och inte bara uttryckt ett, men flera förlåt. Han hade heller inte tänkt dricka mer. Han sa, att det bara blev knas. Han hade för mycket att förlora. Ändå valde han att behålla det som skulle göra honom ensam, med ingenting kvar.

Hon hade ätit idag. Inte mycket. Men det var i alla fall något. Vågen hon hade ställt sig på, hade visat två kilo mindre än vanligt. Egentligen var det hennes största mardröm, men siffrorna bekom henne inte längre. Dem spelade ingen roll. Om han sagt nåt, hade hon sprungit direkt. Om han hade älskat henne tillbaka, tusen gånger mer. Hon hade tyckt om mest. Det var hon som hade tyckt om mest den här gången också.

Den där kvällen hade han sagt något om att hon inte var något att ha. Hon kunde inte hålla färgen sa han. Men hon hade inte sagt något. Inte från början. När det hade blivit för mycket, hade hon berättat. Hon orkade inte själv. Hon orkade inte själv den här gången heller. Hade hon fått välja, hade hon inte rört sig längre än till toaletten. Helst hade hon stannat i sängen. Det var så svårt. Det skulle inte bli mer. Hon såg det nu. Det var slut. Finito.