En del är förväntan. En annan önskan. En kombination av dessa i ett samband med fyra betongväggar i ett rum, för litet för två, är besvikelse eftertexten när sista scenen har hjälpt till tårar.
Det gör ont i mig när jag ser att skorna förblir oanvända. Gamla, nyputsade och perfekt anpassade skor, endast för dig. Min önskan var att du skulle se dem. Det jag tyckte att jag kunde förvänta mig, innehöll att du skulle gå i dem en stund. Lyssna och se hur det känns. Om inte för din skull, så för min. Bara en gång.