Direktlänk till inlägg 10 augusti 2010
Bristen på syre gjorde sig påmind vid varje nytt andetag. Lungorna krampade. Tomrummet växte. Revbenen knöt åt kring hjärtat.
Det var som om hon sov fastän hon var vaken. Ingenting gjorde någon skillnad. I sitt huvud visste hon att hon var farlig för sig själv, men hon hade varken kraft eller ork att göra något åt det. Allting gjordes per automatik, hon hade ingen aning om vad hon gjorde. Minuterna var längre än dagar. En evighet var för sig. Den här gången var hon helt säker, hon hade gått sönder.
Hur kunde alla i hennes omgivning vara så glada? Var fick de sin glädje ifrån? Hon avundades dem. Hon hade också varit där. Han hade raserat muren hon haft runt sig själv och tagit henne med storm. Han hade delat hennes känslor. Samma känslor.
Hon hatade att hon inte kunde titta in i hans ögon. De vackra oskyldiga ögon, hon så ofta, hade drömt sig bort i. Hon hatade att han inte låg bredvid henne. I den varma famn hon känt sig så trygg. Hon hatade att hans mun inte längre var i närheten. Mjuka lekfulla läppar som passat så bra mot hennes.
Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...
Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...
Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen. J...
Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...
De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 | 11 | 12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 | 29 | |||
30 |
31 |
||||||||
|