Ljusen på det lilla bordet framför soffan hade formen av ett hjärta. Det var den delen hon hade lagt mest tid på och funderat över. Skulle han tycka det var löjligt? Att hela grejen var hemsk? Hon stannade upp en stund och tittade ut över rummet. Skenet från de ljus hon precis placerat ut på det kalla golvet fick värmen att sprida sig inombords. Hon kände sig faktiskt rätt nöjd och lite stolt över sig själv.

Han var speciell och förtjänade att veta det.

Han var hennes. Åtminstone ett litet tag till.