Hur många gånger har man (under sin uppväxt) hört, att det inte är okej att säga till en överviktig person att den är tjock? Har man inte alltid med sig det som normalt folkvett och hyfs? Jag minns att det klassades som fy fy, med andra ord en förolämpning. En grov sådan.

Idag tänker jag mer på att jag inte vet någonting om den personens bakgrund, svårigheter eller allmäntillstånd. Jag tänker på att det är något man inte säger, för det är respektlöst och elakt.

Det som får mig att reagera är att människor gör skillnad på tjocka och smala. Är det inte lika kränkande och förnedrande att höra ”men gud så smal du är”? Vet någon min bakgrund? Vet någon att jag kan äta vad som helst och hur mycket som helst utan att ett enda gram syns på vågen? En del skulle kalla det lyxproblem och jag håller med. Jag är glad för det, men samtidigt gnager det i bakhuvudet vilken skillnad det är. Varför ska jag behöva försvara mig som smal? Medan man bara ska veta att man inte kallar en överviktig för tjock?
”Tjockis” är ett skällsord. Jag skulle vilja klassa ovanstående ”men gud så smal du är” som exakt samma sak. Det borde också vara någonting man bara inte säger. Det borde ha en identisk innebörd.
Jag blir arg när jag tänker på att det är något man bara ska ta. Man ska behöva försvara sig. Man ska ha en anledning. Man ska ha ett problem. Ändå begär aldrig någon att en överviktig människa bara ska ta detta, trots att fetma och undervikt kan ha precis samma bakomliggande orsaker. Genetiskt, ätstörning eller annan åkomma.
Vet ni vad? Mina förklaringar räcker inte. Ni kommer inte att få in det i er skalle och det är det som är så fruktansvärt frustrerande.

Varför är det allmänt accepterat att attackera någon vars vikt inte uppnår det som kallas normalt?

Var tycker du att skillnaden ligger?

Idag är jag trött. Riktigt trött. Men jag tänker inte klaga, det är trots allt bara en vecka kvar till Grekland. Någon som anar hur jävulskt skönt det kommer att bli? Efter det är jag hemma en vecka, sedan sticker jag till Stockholm. Och jag ska njuta sönder över att inte behöva vara hemma.