Ni kanske minns att jag började skriva på en bok. Om ni inte minns, så ja, jag skriver en bok. Eller skriver, jag började, fick en mental och känslomässig dipp och slutade. Det är inte så lätt att skriva om någonting som har gjort så ont. Det var så inte lätt att jag till och med började minnas saker jag hade förträngt. Eller kanske bara glömt.

Men idag vaknade jag med en känsla som jag saknat väldigt länge. Jag vill igen. Jag vill så mycket. Jag vill känna. Vill ta. Vill uppleva. Jag vill vakna med någon bredvid mig. Jag vill vakna med någon som kan röra vid mitt hjärta med sina handlingar. Inte ord. Inte den här gången. Jag vill vakna av någon annans hjärtas ljudlösa smekningar.

Det finns bara en enda person som jag kan tacka för det. Han som var silvertejp utan att veta om det. Det är han som får ett eget kapitel och förtjänar det. På tal om det, så ska det bli färdigt nu. Det skulle faktiskt kunna bli en utmärkt kontaktannons.