Ni kanske minns att jag började skriva på en bok. Om ni inte minns, så ja, jag skriver en bok. Eller skriver, jag började, fick en mental och känslomässig dipp och slutade. Det är inte så lätt att skriva om någonting som har gjort så ont. Det var så inte lätt att jag till och med började minnas saker jag hade förträngt. Eller kanske bara glömt.

Men idag vaknade jag med en känsla som jag saknat väldigt länge. Jag vill igen. Jag vill så mycket. Jag vill känna. Vill ta. Vill uppleva. Jag vill vakna med någon bredvid mig. Jag vill vakna med någon som kan röra vid mitt hjärta med sina handlingar. Inte ord. Inte den här gången. Jag vill vakna av någon annans hjärtas ljudlösa smekningar.

Det finns bara en enda person som jag kan tacka för det. Han som var silvertejp utan att veta om det. Det är han som får ett eget kapitel och förtjänar det. På tal om det, så ska det bli färdigt nu. Det skulle faktiskt kunna bli en utmärkt kontaktannons.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...