Han skrev att han bara ville be om förlåtelse.
Igen.
Han skrev att det var tankar som snurrar. Att det känns.
Igen.
Han skrev kram.
Igen.
Han skrev att han alltid kommer att be om ursäkt.
Igen.
Han skrev gumman.
Igen.
Han skrev att jag var bäst.
Igen.
Han skrev att han älskar mig.
Igen.
Han skrev och allt.
Och igen.

Jag drömde om en flicka. En vacker, modig och stark flicka. Jag drömde om en flicka med drömmar, med vilja och ett hjärta fyllt av omtänksamhet. Jag mötte en flicka som hatade sin egen spegelbild. Jag mötte en flicka som var rädd och svag för andra människors  åsikter. Jag mötte en flicka som slutade drömma. Som slutade hoppas.

Jag upplevde en flicka som föll för frestelsen. Jag upplevde en flicka som behövde nakna kroppar för att hela. Jag upplevde en flicka som behövde sinnesförändrande för att andas. Jag hörde om skrik, om hot och om att inte vara värd. Jag hörde om en flicka som höll andras hjärta i sitt och skänkte allt hon hade.

Jag vaknade till hennes ekande gråt. Jag vaknade till hennes maktlöshet och hennes mardrömmar. Jag vaknade av att hennes hjärta gick i tusen bitar. Jag lyssnade till hennes ord. Hennes knivskärande aldrig mer. Jag lyssnade till hennes vädjan. Älska mig. Älska mig på riktigt. Så högt som du kan. 

Jag kände hennes obeskrivliga smärta.
Det plågsamma minnet.
Jag kände det upprepas.
Igen.
Och igen.

För jag kunde smaka mina egna salta tårar och gömma ansiktet i min våta kudde.