Han skrev att han bara ville be om förlåtelse.
Igen.
Han skrev att det var tankar som snurrar. Att det känns.
Igen.
Han skrev kram.
Igen.
Han skrev att han alltid kommer att be om ursäkt.
Igen.
Han skrev gumman.
Igen.
Han skrev att jag var bäst.
Igen.
Han skrev att han älskar mig.
Igen.
Han skrev och allt.
Och igen.

Jag drömde om en flicka. En vacker, modig och stark flicka. Jag drömde om en flicka med drömmar, med vilja och ett hjärta fyllt av omtänksamhet. Jag mötte en flicka som hatade sin egen spegelbild. Jag mötte en flicka som var rädd och svag för andra människors  åsikter. Jag mötte en flicka som slutade drömma. Som slutade hoppas.

Jag upplevde en flicka som föll för frestelsen. Jag upplevde en flicka som behövde nakna kroppar för att hela. Jag upplevde en flicka som behövde sinnesförändrande för att andas. Jag hörde om skrik, om hot och om att inte vara värd. Jag hörde om en flicka som höll andras hjärta i sitt och skänkte allt hon hade.

Jag vaknade till hennes ekande gråt. Jag vaknade till hennes maktlöshet och hennes mardrömmar. Jag vaknade av att hennes hjärta gick i tusen bitar. Jag lyssnade till hennes ord. Hennes knivskärande aldrig mer. Jag lyssnade till hennes vädjan. Älska mig. Älska mig på riktigt. Så högt som du kan. 

Jag kände hennes obeskrivliga smärta.
Det plågsamma minnet.
Jag kände det upprepas.
Igen.
Och igen.

För jag kunde smaka mina egna salta tårar och gömma ansiktet i min våta kudde. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...