Ointresserad. Otillgänglig. Omotiverad. Jävligt mycket o:n. Men allt jag är. Jag vaknar och vill ha. Men timmar, minuter och sekunder vänder mig. Alltid. Varje dag.

Jag kan nog inte förklara vad som hände i mig den dagen det sa stopp. En blockad över alla känslor. Jag var SÅ kär. Naiv också. Men han fyllde min kropp. Den svämmade över av kärlek. Förälskelse. Jag ville bara. Jag ville ha. Jag ville allt. När det bara slutade finnas, ersattes det av hat. Manshat. Alla är våldsamma. Alla slår med sina ord. Alla är elaka. Alla är otrogna. Alla skickar nakna bilder på dig, till sina vänner. Alla gör likadant. Alla är grisar. De bara är. Var. Möjligen nedminskat till åtminstone hälften av Sveriges karlbefolkning.

Jag saknar att ta på någon genom mina känslor, genom mina fingertoppar. Jag saknar att känna det där starka, obrytbara. Det där vansinniga, intensiva. Den fysiska attraktionen. Att ta på, ett elektriskt och magnetiskt fält, mitt emellan, som nästan går att se. Glödande handflator, flätade som ett. Jag saknar att någon vill ha mig, på samma intensiva vis. Jag saknar det så mycket att jag får gåshud från topp till tå, bara av att skriva det. Tanken. Känslan.

Jag vet inte varför jag inte kan. Jag vet inte varför ett error blinkar stort och högljutt framför mig. Jag vet inte varför jag vill ha det jag inte kan få och inte vill ha det som är tillgängligt. Jag vet inte varför allt jag vill ha grumlas och suddas ut innan dagen är slut, för att sedan bli allting jag inte vill vara i närheten av. Det bara gör. För det går inte.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...