Jag har inte skrivit särskilt mycket sedan jag kom hit ner. Jag har väl egentligen inte skrivit särskilt mycket sedan jag började må som jag förtjänar. Så nu sitter jag här med två brända skinkor och funderar på vad det ska bli av det här.

Jag skaffade mötesplatsen när jag flyttade hit till Varberg. Varför, kunde man fråga sig. Gubbar på femtio-plus utan fritid, någon som tror att "gud, vad du är sexig" ska få det att rinna till, en annan som är en självutnämnd perfekt träningsnarkoman. Så varför, kan man fråga sig. Och det har jag gjort, minst hundra gånger. För där kommer den rädda tjejen, den tjejen med hjärna istället för hjärta. Hon svarade nästan ingen. Det ändrades för några dagar sedan.

Jag vet inte varför det ändrades. Jag tror att det var efter att han skrev igen. Det har jag heller inte berättat egentligen. Han får väl hoppas att jag mår bra, om han tycker att han mår bra av det. Jag mår inte bra på grund av honom i alla fall, det är en sak som är säker. Det jag skulle komma fram till är att jag fortfarande backar, när någon frågar om jag vill ses. Det är som om någon skuttar fram med en pistol, håller den mot mitt huvud och säger "prova en gång till om du vågar". Och vem vågar spela rysk roulette?

Jag tänker, det smäller ju. Förr eller senare. Men kanske har det smällt tillräckligt redan? Vad vet jag. Vad vet någon. Ingen vet någonting. Det enda jag vet, är att jag aldrig någonsin mått såhär bra. Kanske när jag var liten och söt, men vem håller koll på sånt. Hur som, det vore synd att förstöra. Det vore synd att rubba på en lycklig Sandra.

 

förspel

29 juli 2014 22:58

kram på dig Sandra! Du skriver verkligen en jättebra blogg. En polare till mig länkade den via facebook för ett tag sedan och nu följer jag din blogg varje dag efter jobbet. Kan lixom inte låta bli :-) Du uttrycker dig på ett väldigt unikt sätt.

Fortsätt skriva! Kram <3

/Lina

http://förspel.se

Sandra

29 juli 2014 23:04

Haha oj! Tack för dina fina ord :) jag ska försöka skriva mer ofta. Hehe

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...