Det sägs att med vilja kommer man långt. Utan den är det som om tiden stannat och livet går på repeat. Du fastnar i tänk om. Du fastnar i om det var så här. Du fastnar emellan vad du vill och inte vill, för att fastna lite till i hjärtats hand. Hjärtats mörker om du så vill kalla det, det. Att älska någon, vara förälskad, vara kär förblindar ögon och mörkar den bättre vetande hjärnan. Att älska någon har sitt pris. Allting har sitt pris. Mitt var långdraget, fantastiskt och fasansfullt. En salig blandning av uppoffring, rosa fluff, närhet, passion, lögner, hemligheter och hetsiga diskussioner. Men det är slut. Den här gången är det verkligen slut.

En del av mig önskar fortfarande. I en bättre värld tänker jag, då skulle magin flöda och passionen härja fritt i en icke-illusion av nykterhet. Mitt blod skulle pulsera i takt med hjärtats snabba, hårda slag för dig. Magen skulle inte vara fylld av oro. Jag skulle aldrig tänka om. Jag skulle älska utan hämningar, vilkorslöst, precis som jag ändå gjort. Men till slut gapade bägaren tom, det fanns inget mer att ta av. Från början rann det över, tills det en dag bara torkade. Tom på lust, tom på ord, tom på vilja att fortsätta. För det var verkligen en illusion av nykterhet. Det var en kamp och konkurrensen var alldeles för hård, för att jag någonsin skulle kunna vinna. 

Jag älskar med varje andetag. Alltid. Jag minns allt. Jag minns det bra och jag minns det dåliga. Men när det bra inte längre ligger under solens värmande strålar, då är det dags att lägga av. När skuggan gör en helt egen solförmörkelse av livet, då har kärleken tappat sin fina glans. Ett eget oavbrutet regn från ögonen och jag blev blöt i hjärtat. Det hade slutat vara värt besväret. Jag behövde bara resa mig och stå på svaga ben, för att återfå kontrollen ur den känsla som har stoppat fotsteg i en annan hälsosammare riktning. 

Den jag är idag har formats av tiden. Kärleken i dig som jag vet att du har, men är oförmögen att linda in mig i. Alltid sa jag, alltid kommer du att vara där. Jag blev kär i min bästa vän. Jag önskar dig detsamma utan att känna  efter i en ny tvåsamhet med mig och mig själv. Vi klarade det hit och vi tar viljan i min hand och går långt. Så långt vi någonsin kan.