Den senaste veckan har kunnat vara kvalet för att bli rallyförare. Jag har haft bråttom både till och från jobbet. Jag har haft bråttom till och från sällskap. Jag har nästan haft raka kurvor. Det är ett under att däcken sitter kvar. Men vill gummi hittas, hittas det med största sannolikhet i skogen mellan Sollefteå och Örnsköldsvik. Sträckan mellan Sollefteå och Kramfors kan också besitta en del svart. I övrigt går min blå loverboy bra, för den som undrar.

Under mindre vakenhet på resande fot, såg jag en stjärna falla. I ett mindre kaotiskt huvud behövde jag inte längre önska klarhet. Inte längre avsky nästkommande timme. Jag behövde inte skrapa bland bristade hopp. Inte heller behövde jag oroa mig för att det jag gjorde inte var tillräckligt. Jag behövde bara vara jag. Så jag önskade. Berättar jag, slår det inte in sägs det. Men jag har oddsen på min sida idag. Jag önskade mig lugn, något som redan har infunnit sig. För att vara på den säkra sidan. En fortsatt hjärtstillestånd-tillvaro.

Här går jag alltså runt i min bubbla. En ny bubbla. Och jag trivs, lika bra som fisken i plastförpackningen. Jag ska bara anamma den extratillförda kryddan. En helt vanlig egengjord marinad.