Jag önskar att jag hade sandkord under mina fötter och en strålande, stark sol över böljande vatten. En härlig stund på en filt någonstans och ingenstans. Nåt likt ett paradis, som en sida i en resekatalog. En tyst minut för händelser som utspelat sig och en jublande för de som inte hunnit till play ännu.

Jag önskar att jag hade, det jag vill ha, bredvid mig. Eller framför. För att titta på. Det jag vill ha är vackert, men skadat i kanten. Frostbitet. Men det vackra finns. Det är inte påhittat. Det är ingen dröm.