Det var sommar, en sommar under en ny kategori. En flykt till ett ställe utanför sig själv.

Solen stod högt på den blå och vinden smekte försiktigt igenom ett nyfärgat hår. En vanlig dag, om det inte vore för sällskapet. En vältränad kropp som gjorde hennes fulländad. Attraktionen hängde i luften, som en del av två liv, förenade med varandra.
Framför henne reste sig stora pelare, från botten av den glittrande älven. Den slingrande, som sträckte sig bortom horisonten. Han hade berättat om något han ville visa. En plats han gick till för att känna ro, ett inre lugn. Upptäckten om vart, fick hennes ben att mjukna och en vilja att försvinna under henne. Sakta men säkert, sattes en fot framför den andra. Bakom styrdes hennes förtvivlan av hans händer.
I hans hand, växte hennes mod. En meter från kanten blev hennes största bedrift och utsikten var obeskrivligt vacker.
Hon letade efter ett lugn och det enda sättet att finna det, var att smaka på hans läppar. Falla in i hans välkomnande armar och glömma omvärlden. Just då, var hon exakt där hon ville vara. Världen krympte och för varandra, fanns bara den andre, heta kyssar och hård betong. En bris svalkade två lättklädda kroppar, högt ovanför vattnet.
Den dagen skulle en saga spelas in, med ett lyckligt slut som på film. Dagen den började skrivas, var samma dag som ett slut uppdagades. Det tycktes att dem fortsatte lura varandra och låtsas att det var ömsesidiga känslor, när det bara var en sommar under en ny kategori. Ett ställe bortom sig själv, liksom bron deras fötter vandrat på.