Det var sommar, en sommar under en ny kategori. En flykt till ett ställe utanför sig själv.

Solen stod högt på den blå och vinden smekte försiktigt igenom ett nyfärgat hår. En vanlig dag, om det inte vore för sällskapet. En vältränad kropp som gjorde hennes fulländad. Attraktionen hängde i luften, som en del av två liv, förenade med varandra.
Framför henne reste sig stora pelare, från botten av den glittrande älven. Den slingrande, som sträckte sig bortom horisonten. Han hade berättat om något han ville visa. En plats han gick till för att känna ro, ett inre lugn. Upptäckten om vart, fick hennes ben att mjukna och en vilja att försvinna under henne. Sakta men säkert, sattes en fot framför den andra. Bakom styrdes hennes förtvivlan av hans händer.
I hans hand, växte hennes mod. En meter från kanten blev hennes största bedrift och utsikten var obeskrivligt vacker.
Hon letade efter ett lugn och det enda sättet att finna det, var att smaka på hans läppar. Falla in i hans välkomnande armar och glömma omvärlden. Just då, var hon exakt där hon ville vara. Världen krympte och för varandra, fanns bara den andre, heta kyssar och hård betong. En bris svalkade två lättklädda kroppar, högt ovanför vattnet.
Den dagen skulle en saga spelas in, med ett lyckligt slut som på film. Dagen den började skrivas, var samma dag som ett slut uppdagades. Det tycktes att dem fortsatte lura varandra och låtsas att det var ömsesidiga känslor, när det bara var en sommar under en ny kategori. Ett ställe bortom sig själv, liksom bron deras fötter vandrat på.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...