Det var första gången hon fick ligga bredvid honom en hel natt. Ingen tidsbegränsning, inget avbrott. Han var helt och hållet hennes. Bara hennes.

Han andades tungt. Nästan så hon vart orolig, men han såg så fridfull ut när han sov. Och han hade somnat först, precis som hon hade sagt att han skulle göra. Hon själv hade precis vaknat. Ännu en gång. Hon kunde inte sova. Det var omöjligt med en annan person tätt intill. Men skillnaden från dem andra hade rotat sig i hennes kropp. Han var inte vem som helst. Han var kärlek.
Hon såg på honom varje gång hon vaknade den natten. Han skulle snart vara borta och det skulle slita hennes hjärta i bitar.

Han hade inte varit ute länge. Men länge nog för att hon skulle hinna få ner några bokstäver på papper. Det blev två sidor, ett löjligt brev i hennes huvud. Kanske skulle han uppskatta det. Kanske skulle han uppskatta att han var killen hon skrivit orden till. Bokstäverna hon aldrig använt som kombination förr.

Tre ord. Allt hennes läppar ville uttala.