Det var första gången hon fick ligga bredvid honom en hel natt. Ingen tidsbegränsning, inget avbrott. Han var helt och hållet hennes. Bara hennes.

Han andades tungt. Nästan så hon vart orolig, men han såg så fridfull ut när han sov. Och han hade somnat först, precis som hon hade sagt att han skulle göra. Hon själv hade precis vaknat. Ännu en gång. Hon kunde inte sova. Det var omöjligt med en annan person tätt intill. Men skillnaden från dem andra hade rotat sig i hennes kropp. Han var inte vem som helst. Han var kärlek.
Hon såg på honom varje gång hon vaknade den natten. Han skulle snart vara borta och det skulle slita hennes hjärta i bitar.

Han hade inte varit ute länge. Men länge nog för att hon skulle hinna få ner några bokstäver på papper. Det blev två sidor, ett löjligt brev i hennes huvud. Kanske skulle han uppskatta det. Kanske skulle han uppskatta att han var killen hon skrivit orden till. Bokstäverna hon aldrig använt som kombination förr.

Tre ord. Allt hennes läppar ville uttala.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...