Positiviteten flödar i kroppen, tas upp likt de näringsämnen som behövs. Jag är glad. Riktigt glad. Och jag kan inte minnas när det kändes såhär bra sist. Orosmoln som försvinner, ersätts med strålande sol dag för dag, från morgon till kväll.

Kroppen känns lätt (nog för att den alltid är det) men det finns inget som leker betongklumpar över axlarna. Det som jag inte är i behov av hamnar i soporna, där jag skulle vilja påstå att det också hör hemma.

En bok. Flera tankar. Verklighet.

Jag är tacksam och glad, för det liv jag har.