Jag känner mig ledsen. Frågan är om jag inte behöver rätta mig själv efter redan första meningen. Mycket ledsen är rätt benämning. Endera är jag oerhört lättpåverkad eller så är det faktiskt en riktig snyfthistoria jag snubblat över. Ännu en gång inser jag att jag måste ändra mitt ordval. Det ÄR en tragisk historia.

Jag har aldrig skådat ett sådant språk. Berörande. Vackert, mer än sorgligt. Enklare vore det att säga mer än ord. Men även det skulle klassas som en förolämpning. En grov sådan.

Det kallas styrka att hitta viljan att ta tillbaka sitt liv. Mod att förändra. Det kallas förbannad skit att inte få ett lyckligt slut på en andra chans.

Jag är imponerad. Mållös. Sorgsen.

Vila i frid.

http://mrsgonzo.blogspot.com/