Hon gillade inte vad hon blivit. En svag gestalt gömd bakom ett trasigt inre. Hon förstod inte varför hon lät det hända, om och om igen. Det var en cirkel utan slut.

Cirkeln hade en gång haft en början. Hon hade inte snubblat in. Hon hade följt spåret som legat framför hennes fötter. Den hade lockat med allt hon någonsin velat ha. Bara lite närhet. Bara en gnutta kärlek. Bara lite. Lite.
Hon hade fastnat snabbt. Deras närvaro väckte lusten av att vilja ha mer. Någon annan. Någon mer. Någon som passade henne bättre. Någon som bekräftade hennes behov.

Men det var aldrig någon som passade henne bättre, bara någon som bekräftade hennes behov. Gav henne en känsla av trygghet. Hennes trygghet. Hennes bättre.
Vissa gånger hade hon insett vad som höll på att hända. Vissa gånger struntade hon bara i det. Det var hennes tid. Hennes val. Alltid hennes bättre. Precis vad hon förtjänade, det enda hon förtjänade.

Han hade varit hennes hamn. Den hon seglat in i och lagt till vid. Hon hade trott. Förväntat. Önskat. Älskat. Men han hade bara varit ännu en, i en cirkel utan slut.

 

Annelie

30 september 2010 07:46

Ååå vad bra du är på att skriva!!

http://anneliea1.bloggplatsen.se

Sandra

30 september 2010 08:50

Tack Annelie :)

 

Tobbe

30 september 2010 08:10

Fin insikt du har.

Sandra

30 september 2010 10:10

Det vettetusan :) Men vi tackar väl och bockar! ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...