Kära Anonym, Malin, ;), R, E, hela alfabetet eller vad du nu kallar dig och dina olika personligheter. Jag var inte intresserad förut av vad du har att säga, inte idag och jag kommer heller inte att vara intresserad i framtiden. Hur många år har du försökt hänga dig kvar? Ett? Två? Tre? I ett rum för anonyma, kallar man det för besatthet. I ett program med Hasse Aro kallar man det för stalking. Olika namn där också, men med samma budskap. Precis som du.

Definitionen av vansinne är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat. Vilket utan fortsatt förklaring säger att jag har varit där. Samma, samma, om och om igen. Vart han bättre? Nej. Gjorde han mig lycklig? Nej. Kränkte han mig mer? Ja. Tappade jag tron på mig själv till följd? Ja. Tror du att dina ord, dina kommentarer, kommer att föra dig någonstans i livet? Om ja, är mitt svar till dig att tror gör man i kyrkan. Inte här. Inte vid mig.

För att läsa om misshandel i nära relationer behöver man bara slå upp dagstidningen eller söka reda på tragisk statistik. Jag är mycket väl medveten om att jag inte är ensam. Jag har aldrig ens antytt att jag skulle vara ensam. Däremot är jag emot människor som tror sig veta hur man handlar i en sån där situation, utan att själva ha varit där. Jag är emot människor som har mage att säga till mig vad jag skulle ha gjort eller vad jag ska göra.

Män kan vara våldsamma, kasta ur sig samma skit, men det betyder inte att jag eller någon annan har någonting mer än våldsamt gemensamt. Det betyder inte att du anser dig ha rätt till att säga vad jag måste göra. Faktum är, att jag måste ingenting. Vad jag kände, vad jag känner, vad jag upplevde, hur jag tänkte och hur jag tänker, är nödvändigtvis inte vad någon annan kände, upplevde eller tänkte i en liknande situation. Vi är alla olika, statistiskt sett kan vi reagera något så lika, men individuellt är det högst personligt.

Jag har valt att skriva om det här öppet. Men jag har också valt vad eller vem som inte ska vara i mitt liv. Du platsar inte där. Du gjorde det inte förut, inte nu och du kommer aldrig att göra det. Jag behandlar andra i lika mått, som andra har behandlat mig. De människorna förtjänar inte min vänlighet av en eller flera orsaker. Tänk på det nästa gång rätten tror sig finnas, nästa gång du läser något du inte är en del av, nästa gång du än en gång kommer att vara totalt obetydlig med en ny ip-adress.

Det här var det vänligaste jag förmådde mig, utan att ens känna behovet av att göra det. Det är det absolut sista jag kommer att ägna mina ögon åt, som har med din besatthet att göra. Försök att komma ihåg det. Så ska jag fortsätta bearbeta mitt, på sättet jag har fått professionell hjälp med och tillsammans med människor som faktiskt har en betydelse i mitt liv.