Det här är historien om en någon, som utnyttjar sin maktposition med ytterst kontroversiella metoder för att behålla de sina. Egentligen började raderna skrivas några år tillbaka och borde vara av vikt nu, när det är märkbart hur svårt det är att lära en gammal hund vad ordet "sitt" innebär. Kanske vore "vacker tass" mer passande, om man bortser från biten vacker, som inte rimmar till ett skall född ur avundsjuka och irritation. Ett skall avsett att förstöra en ny början och en annan värld, där innebörden i roligt har vunnit ett förstapris.

När det gäller blodsband, är dem svåra att bryta. Svansen blir genast lite längre och kan avnjuta ett eget lyckorus vid situationer som kräver uppmärksamhet. Samtidigt som den första biten har skydd mellan gamla och något tyngre ben, har den möjlighet att göra nåt annat kantstött för att få sin vilja fram. Resterande längd är mer anpassningsbar, agerar gärna i skymundan, men delar ett missnöje och följer benen dit dem bär.
Hunden och dennes trogna följeslagare har krympt med tiden. Kanske i tron att det handlat om en förlorad passion. Kanske i tron att det handlat om ett byte, till ett mindre skadat utseende. Maktutövaren kanske hoppas och tror, men borde ha svårt att hålla tassarna rena från sitt eget spår. Hunden må ha svårt att sitta på befallning och lyssna till bättre vetande, men skrämmas med sin ovårdade päls och okontrollerade skall, faller utanför dennes repertoar.