Tillsammans med hopp, flyger drömmar fritt. En sekund utan, ger dem en del av den hastighet en snigel besitter. Med drömmar och hopp kommer också besvikelse. En egenskap som, i mig, ofta saknar snigelfart. Hoppet har tidigare lyst med sin frånvaro, under samma princip som en tussilago gör när våren börjar närma sig. Längtan efter det. Förväntan dagar innan det är dags. Lyckan när vasen kramar dess stjälkar. Förtvivlan när blommans tid är förbi.
Andra växter har förmågan att fortsätta blomma, så länge vatten fortfarande tillkommer. Undertecknad har under forna glansdagar haft titeln expert-på-att-strypa-livsnödvändig-vattentillförsel, i närheten av en befordran till professor-i-konsten-av-att-ta-död-på-allt-levande. I nutid är den lilla detaljen fortfarande densamma, men hoppet har lämnat blommornas kära gemenskap och skaffat sig en framtid i solens sken.