Det här är historien om en någon, som utnyttjar sin maktposition med ytterst kontroversiella metoder för att behålla de sina. Egentligen började raderna skrivas några år tillbaka och borde vara av vikt nu, när det är märkbart hur svårt det är att lära en gammal hund vad ordet "sitt" innebär. Kanske vore "vacker tass" mer passande, om man bortser från biten vacker, som inte rimmar till ett skall född ur avundsjuka och irritation. Ett skall avsett att förstöra en ny början och en annan värld, där innebörden i roligt har vunnit ett förstapris.

När det gäller blodsband, är dem svåra att bryta. Svansen blir genast lite längre och kan avnjuta ett eget lyckorus vid situationer som kräver uppmärksamhet. Samtidigt som den första biten har skydd mellan gamla och något tyngre ben, har den möjlighet att göra nåt annat kantstött för att få sin vilja fram. Resterande längd är mer anpassningsbar, agerar gärna i skymundan, men delar ett missnöje och följer benen dit dem bär.
Hunden och dennes trogna följeslagare har krympt med tiden. Kanske i tron att det handlat om en förlorad passion. Kanske i tron att det handlat om ett byte, till ett mindre skadat utseende. Maktutövaren kanske hoppas och tror, men borde ha svårt att hålla tassarna rena från sitt eget spår. Hunden må ha svårt att sitta på befallning och lyssna till bättre vetande, men skrämmas med sin ovårdade päls och okontrollerade skall, faller utanför dennes repertoar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...