Min tacosmage mår lite illa. Tror att mor planerade detta. Typ som en halv sista måltid. Walking the green mile. Dead man walking. Men jag vill ha Bruce innan dess, trodde att hon förstått det. Om inte annat måste han i alla fall hålla min hand till den elektriska stolen.(<- Notera att detta skrevs för cirkus fyra timmar sedan) Jag är snabb på att skriva. Ehm..

Tappade min väg, vad jag tänkte och vad jag skulle skriva. Men det känns oviktigt. Jag lever, halvt om halvt. Min resvän tar lite död på mig. Och resfebern tar en del också. Ögonen vilar på resväskan och hoppas ännu ett år, att den ska packa sig själv. Men den vill aldrig som jag vill. Fast det är inte mycket annat som vill det heller, förutom karman. Den älskade, som biter människor som verkligen förtjänar det. Ljuvligt.

Om tjugofyra timmar sitter jag på planet. Låt mig vara lite avundsjuk på mig själv.