Är i ett sånt moment då det känns som om det andra var ett annat liv. En dröm. Mardröm. Jag har några bilder som blinkar till under vissa tillfällen. De sveper förbi en kort stund, sedan är det faktiskt som om ett och ett halvt år aldrig har hänt.

Jag har inte koll på om det förs någon särskild statistik, men jag har hört att tjejer, kvinnor, som varit med elaka män löper större risk att träffa en ännu en gång. Eller flera. Jag litar på pappa. Mammas Patrik. Helenas Marcus. Min lillebror. De vänner som jag haft under lång tid. Jag litar inte på killen som står bakom mig i kön på Ica. Jag litar inte på den som går förbi när jag öppnar min dörr. Jag litar inte på den som skriver att jag är vacker. Jag litar inte på att det inte finns elakt i den som frågar om en dejt. Så jag tackar nej. Är det självbevarelsedrift?

Såna stunder känns det som om han förstört mycket. Eller jag. Vem av oss det nu var som förstörde vad. Det gör inget. Egentligen. Att jag tackar nej. För jag reder mig själv. Jag lär mig att det går, att vara lycklig, på egen hand. Jag vill inte ha något eller någon som stör mitt känsloliv, mina tankar, som tar plats i min säng eller vardag. Inte när den har gått från sjuk till frisk. Är det konstigt?

Jag tror inte att alla karlar är elaka. Jag ser det i Marcus, i pappa, i Patrik, i lillebror, i Robert, i Tobias, i Max, att det finns något annat än det jag upplevde. Jag hör det i Helena, i Hanna, i Emeli, i Jenny, att det finns rosor som inte är svarta. Så det kanske är jag, som inte har något hjärta kvar. Det kanske är jag som speglas i killen i kön på Ica, i den utanför dörren, i den som bedyrar att jag är vacker, i den som tycker att ett glas vin är oskyldigt. Men jag tackar ändå nej. Det var ingen mardröm, eller hur?

 

Emma mini

30 maj 2014 16:41

Fint skrivet! Det kommer en dag, en dag då du träffar just den där prinsen som dig att glömma allt som varit. Den där prinsen som faktiskt är bra både på papper och i verkligen :)

http://www.nattstad.se/millielust

Sandra

30 maj 2014 16:46

Tack Emma :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...